Skulptur

Jag arbetar både med verk i den mindre skalan som visas på gallerier; oftast i porslin, och med skulpturer för offentlig miljö på uppdrag av kommuner/landsting. Skulpturerna jag gör i modellerat porslin kan vara mycket tunna och bräckliga, medan skulpturer för offentlig miljö görs i material som ställer helt andra krav på beständighet och styrka.

Mitt främsta material är den råbrända (oglaserade) porslinsleran, då och då i kombination med andra material. Händernas modellering och fingrarnas spår och avtryck i leran är mycket centralt i mitt arbete. Porslinslerans lätt hudglänsande yta fångar ljuset på ett sätt som ingen annan lera gör, men är samtidigt en nyckfull och inte helt enkel lera att arbeta med.
Många gånger handlar skulpturerna om livets skörhet och ensamhet; att söka kontakt eller avskärma sig från densamma. Eller ögonblick då man stannar till och häpet förundras över något vardagligt som man tidigare inte sett eller lagt märke till men som när man lyfter fram det kan skapa stor poesi. Det tvetydiga, dubbelbottnade är ett tema jag ofta återkommer till.

De sista två åren har jag jobbat och funderat mycket kring skeenden och förlopp där något försvinner eller övergår i något annat. Ögonblicket då allt raseras eller förändras kan sträckas ut i en evighet eller vara över på en sekund.
Jag har återgått till ett ganska lågmält och avskalat uttryck; en koncentrerad stillhet där tomrummen och mellanrummen är lika viktiga som det uttalat redovisade. Det är en undersökning och gestaltning av tillstånd och ögonblick. Skulpturerna kanske inte gör så mycket väsen av sig vid en första anblick, de snarare viskar än ropar, men min intention är att de ska kunna ladda stora luftrum och rymma egenartade berättelser för den som tar sig tid att se.